Debatt om tomma stolar

I dag publicerades en debattartikel på Newsmill som byggde på tankarna från ett av kapitlen i Ut ur skuggan.

Vi slänger upp den även här:

Sverigedemokraterna står på randen till sitt stora genombrott Det framgår inte minst av medierapporteringen i den här valrörelsen. Den handlar om vilka som kan tänka sig att samarbeta med vem för att hindra partiet från inflytande, om Sverigedemokraterna ska få vara med i tv eller inte eller hur många procent partiet har i opinionsmätningarna.

Det mesta utgår från Sverigedemokraternas eventuella roll i riksdagem. Väldigt lite handlar om partiet i kommunerna. Det är märkligt. Det är med största sannolikhet där partiet kommer att ha störst chans att påverka politiken under nästa mandatperiod.

För Sverigedemokraterna är det bra. Det betyder att media och politiska motståndare missar ett av partiets största problem i den här valrörelsen - jakten på dugliga kandidater.

Sverigedemokraterna har idag 57 tomma stolar runt om i landets kommuner. De andra partierna har tillsammans fem. Det stora antalet avhopp skulle vara ett problem för vilket parti som helst. Men kanske ett ännu större för Sverigedemokraterna.

Det finns flera förklaringar till varför Sverigedemokraterna inte har växt sig större än vad de är. Partiets rötter i den rasistiska rörelsen är givetvis en. En lika viktig förklaring är att partiet under lång tid betraktats som en bortkastad röst. Om Sverigedemokraterna inte kan ta hand om alla de mandat de får av väljarna riskerar den bilden att cementeras.

Därför har partiet bestämt sig. I februari förklarade partiet i en annons i partiets tidning SD-kuriren att det inte ska finnas några tomma stolar efter höstens val. Sedan dess har arbetet med att rekrytera nya kandidater rullat på. Det har gått sådär.

I en granskning på Expo.se visar det sig att partiet, med en dryg månad kvar till valet, saknar kandidater i nära en tredjedel av landet. Enligt en sammanställning från Valmyndigheten över partiets registrerade kommuner den 3 augusti finns partiet representerat i 204 av landets 290 kommuner. I valet för fyra år sedan hade partiet kandidater i 128 kommuner.

I fyra av tio kommuner där partiet ställer upp har det bara tre kandidater eller färre. I en av fem kommuner där partiet kandiderar finns det bara ett namn. Under de senaste två veckorna har partiet dessutom fått se fyra av sina kandidater hoppa av. I ytterligare två kommuner står partiet nu helt plötsligt utan officiella kandidater.


Gårdagens dokumentär i TV4 visade konsekvensen av den kandidatjakt som pågår. Sverigedemokraterna verkar inte intresserade av bygga sitt parti. De vill ha namn på valsedeln. I alla fall fick man som tittare det intrycket när sverigedemokraten Christian Westling åkte till Gotland för att hjälpa till att starta upp en lokalavdelning. Som en ivrig mobiltelefonförsäljare jagade han namnunderskrifter av personer som kunde tänka sig att kandidera för partiet.

De personer som deltog på mötet var uppenbarligen inte intresserade av invandringen eller den så kallade islamiseringen. De ville prata om bygglov, vatten och el. För Sverigedemokraterna är det inga problem. I jakten på kandidater har varumärket "Sverigedemokraterna" blivit till salu. Den som skriver upp sitt namn kan få driva vilka frågor som helst så länge de inte uppenbart strider mot partiets idéer.

Det är politisk franchising, ett parti Seven Eleven-format Och i slutändan hoppas Sverigedemokraterna vinna det de alltid söker - legitimitet.

Men det finns risker. När Sverigedemokraternas jakt på kandidater slutar med att nära på vem som helst som inte har några lik i garderoben får ställa upp för partiet är risken stor att det blir en motreaktion. Det är lätt att skriva på en lapp, svårare att faktiskt vara kommunpolitiker.

Som det ser ut nu kommer partiet dessutom göra ett betydligt bättre val än förra året. Risken är uppenbar att Sverigedemokraterna inte kommer att kunna tillgodose det suget. Det är givetvis ett demokratiskt problem att de partier som röstas in inte finns representerade. Men det är inte Sverigedemokraternas fel att partiet är populärt. Däremot är det partiets ansvar att leva upp till de mål de ställer upp inför sina sympatisörer.

Sverigedemokraterna säger att de har bestämt sig för att det inte ska finnas några tomma stolar. Risken är uppenbar att det bara är tomma ord.

SD duperar media

I helgen sommartalade Jimmie Åkesson för första gången. Inför hundratals sverigedemokrater nere i Sölvesborgs gästhamn förklarade han att partiet inte räds ett nyval och att partiet ska lansera en kampanj mot våldtäkter.

Fokus i medias rapportering har legat på våldtäkterna. Brottsförebyggande rådet har uttalat sig och sagt att Sverigedemokraterna tolkar statistiken fel.
Fortsättning lär följa.

I dag har det fortsatt.
Men nu är det Mikael Wiehe som står i centrum. Eller rättare sagt hans låt "Flickan och kråkan". För att värma upp publiken innan Jimmies tal spelade de två männen bakom partiets hurtiga vallåt "Vi är på gång nu" ett antal covers. Det var Owe Thörnqvist, Cornelis Vreeswijk och Mikael Wiehe.

Nu är Mikael Wiehe arg.
- Som maffian brukar säga: "Hämnd är en rätt som ska avnjutas kall", säger han skämtsamt.
En stämning lär komma efter valet.
Wiehe förstår uppenbarligen vad det handlar - uppmärksamhet.
Sverigedemokraterna vill ha uppmärksamhet.

Som vi kan avslöja i Ut ur skuggan är det en högst medveten strategi.
Vi citerar helt enkelt ett lite stycke om partiets relation till media.
Det säger allt.

I viss mån har partiets strateger försökt utnyttja den mediala
dramaturgin i rapporteringen om partiet. I partiets interna förslag
till planering inför EU-valet listades de nödvändiga
påstötningar som behövdes göras mot media. På listan fanns även
rubriken skandaler:
”Skandaler som förstås inte är några egentliga skandaler, men
sådant som media kan tänkas vilja ’avslöja’… (’SD säljer musik’,
’SD får pengar av Fronten’, ’SD använder kommunvapen på sina
hemsidor” etc.)"

Fullt i Almedalsbiblioteket

Igår presenterade vi boken i Almedalsbiblioteket. I samarbete med Svensk bibliotekstjänst och Natur och Kultur anordnades en utfrågning inför den fullsatta lokalen.

Utfrågaren Bengt Westerberg fokuserade på Sverigedemokraternas historia och ideologi. Det blev också en diskussion om partiets syn på svenskhet. Dessutom frågor från publiken.

Den mest iögonfallande var kanske sverigedemokraten Chang Frick som inte ville erkänna att partiet vill se en etnisk och kulturellt homogen befolkning, trots att det står skrivet i den så kallade nationalistiska principen - partiets viktigaste styrdokument.

”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen – principen om en stat, en nation – är grundläggande för sverigedemokraternas politik.”

Hela presentationen finns att se här

Eller här:

Ses under Almedalsveckan

Almedalsveckan har dragit igång och vi är givetvis på plats. På onsdag kommer jag att presentera boken i Almedalsbiblioteket. Fokus kommer att ligga på delen som handlar om väljarna. Kom dit och ställ era frågor eller bara säg hej.

Föreläsningen börjar 20.00
Mer information finns här

http://www.almedalsveckan.info/event/user-view/6201

Veckan är full av intressanta händelser. Allt med koppling till boken kommer jag att kommentera här.

/Daniel

Populär hos Svenska Dagbladets läsare

SvD.se listar de böcker som sajtens läsare visar mest intresse för inför sommarläsningen. Ut ur skuggan hamnar på en femte plats. Se hela listan här

Ny recension

Nu har boken recenserats igen.

"Det är tydligt att författarna kan ämnet utan och innan och som kritisk granskning är Ut ur skuggan riktigt, riktigt bra", skriver Dalarnas Tidningar.

Läs mer:

Föredrag live

Se dagens föredrag vid 18.30 på Göteborgs universitet på www.bambuser.com/Poohl