Efter att ha gått upp okristligt tidigt fick jag idag chansen att kommentera boken i P1 morgon. Fokus låg på vår granskning av Sverigedemokraternas påstådda uppgörelse med sin historia. En uppgörelse som aldrig ägt rum.
Risken med SD är att man kanske lyckas fånga upp alla, eller i vart fall de flesta, vardagsrasisternas röster till valet och då når de sitt mål; Riksdagen! Ty vardagsrasister och främlingsfientliga finns det fler av än många vill tro, och det handlar om alla möjliga sorters människor, alltifrån nästan rena nazister (gamla som nya) till så kallat "vanligt folk" som bara tröttnat på att "blattarna" är, som man säger, för många och som sätter många av samhällets problem i relation till att vi, enligt dem, skulle ha för många eller åtminstone fel sorts invandrare i landet.
För mig personligen spelar det föga roll om SD har städat eller vill städa i de egna leden. Myllan, den halvbruna, som man vill hämta sin väljarbas ur är precis densamma som en gång i tiden röstade på NSDAP för att man tilltalades av den tyska folkliga utopi som Hitler kunde måla upp. På samma sätt målar SD upp ett samhälle som, bara det i stora stycken är etniskt homogent (försvenskat?), blir rena Bullerbyidyllen. Precis som nazisterna i Tyskland under 1920- och -30-talen hänvisar SD idag till ett i det närmaste Völkisch-ideal som på svenska skulle kunna översättas till Bullerbyidyll! (Minus de ibland ockulta inslagen inom Völkischrörelsen så klart.)
Man kan, och bör, fråga sig framför allt två saker om Sverigedemokraterna inför valet: 1) Varför gick t ex Jimmi Åkesson med i ett parti med så pass många riktiga (?) högerextremister, exempelvis nynazister, rasister och fascister av olika dignitet? och 2) Är SD månne, på samma sätt som NSDAP i Tyskland var i förhållande till de "stökiga" bröderna i SA, ett relativt lugnande element för presumtiva SD-väljare i förhållande till den ibland stökiga (!) väljarbas som man också attraherar, vare sig SD vill det eller ej?
Skitbra! Viktigt att erkänna att det finns en rasism i det svenska samhället precis som överallt annars.
SvaraRaderaRisken med SD är att man kanske lyckas fånga upp alla, eller i vart fall de flesta, vardagsrasisternas röster till valet och då når de sitt mål; Riksdagen! Ty vardagsrasister och främlingsfientliga finns det fler av än många vill tro, och det handlar om alla möjliga sorters människor, alltifrån nästan rena nazister (gamla som nya) till så kallat "vanligt folk" som bara tröttnat på att "blattarna" är, som man säger, för många och som sätter många av samhällets problem i relation till att vi, enligt dem, skulle ha för många eller åtminstone fel sorts invandrare i landet.
SvaraRaderaFör mig personligen spelar det föga roll om SD har städat eller vill städa i de egna leden. Myllan, den halvbruna, som man vill hämta sin väljarbas ur är precis densamma som en gång i tiden röstade på NSDAP för att man tilltalades av den tyska folkliga utopi som Hitler kunde måla upp. På samma sätt målar SD upp ett samhälle som, bara det i stora stycken är etniskt homogent (försvenskat?), blir rena Bullerbyidyllen. Precis som nazisterna i Tyskland under 1920- och -30-talen hänvisar SD idag till ett i det närmaste Völkisch-ideal som på svenska skulle kunna översättas till Bullerbyidyll! (Minus de ibland ockulta inslagen inom Völkischrörelsen så klart.)
Man kan, och bör, fråga sig framför allt två saker om Sverigedemokraterna inför valet:
1) Varför gick t ex Jimmi Åkesson med i ett parti med så pass många riktiga (?) högerextremister, exempelvis nynazister, rasister och fascister av olika dignitet?
och 2) Är SD månne, på samma sätt som NSDAP i Tyskland var i förhållande till de "stökiga" bröderna i SA, ett relativt lugnande element för presumtiva SD-väljare i förhållande till den ibland stökiga (!) väljarbas som man också attraherar, vare sig SD vill det eller ej?
- mvh d00rkey -